Jag vet inte om jag vill att mitt liv ska stanna till eller rulla lite fortare... Jag tror jag behöver bromsa in det lite, det känns som att det händer så mycket, jag tar på mig för mycket och jag hinner inte bilda mig en stabil rutin. Jag blir galen samtidigt som jag inte gör saken bättre när jag konstant hittar på nya saker att göra. 
 
Just nu är jag mitt uppe i att försöka få ihop all information och data som behövs för att skicka in anmälan om arbetar uppehållstillstånd i Finland. Jag är lite orolig, jag har sedan länge passerat utgångsdatumet och vet inte riktigt vad dom kommer att göra när dom märker att min ansökan kommer in försent. Kanske utvisar dom mig tillbaka till Sverige? Kanske jag får böter? Dom kanske är barmhärtiga och låter mig stanna. Jag hoppas det. Jag trivs så himla bra här. Jag vill bo här resten av mitt liv. 
 
Jag känner att: Från hela mitt hjärta så tillhör jag både Finland och Sverige. Jag känner mig lite splittrad. Min identitet tillhör Finland och jag trivs i deras kultur samt levnadssätt men samtidigt så saknar jag Sverige, det välkända- Svenska språket, omgivningen och byråkratin som man vuxit upp med. 
 
Jag diskuterade lite med mamma under helgen (hann med en snabb visit till Sverige på mindre än 48 timmar), hon kände samma identitetsplittring som jag känner just nu. Att man är finsk men ändå Svensk, man tillhör inte någon eller så tillhör man båda. Det är en obehaglig känsla för jag vill innerst inne vara bomsäker på vart jag hör hemma.
 
 
Tänkte komma med en liten update om hur det går att bo i Finland. Har äntligen fått en egen bostad, en lagom stor etta i en liten stad, 13 minuter från min arbetsplats. Fick lägenheten 1 januari och en vecka senare fick jag hjälp av min far att få i ording den vilket kändes könt. Att slippa sova på en tunn madrass var en lättnad... Den är nu utbytt mot en säng, har även fått in en soffa, och kamin till tv-rummet. Allt som nu egentligen saknas är ett köksbord, stolar och kanske en damsugare. 
 
Men vad händer förutom denna detaljerade beskrivning om min lägenhet? Jag jobbar fortfarande på Oleary's som servitris och jag trivs som fisken i vattnet! Nu när jag äntligen fått stadga mig har jag börjat testa balansen på längdskidorna och även besökt badet. 
 
Kollegorna är verkligen toppen. Senast igår besökte vi baren och sjöng kareoke i några timmar. Här i Finland behöver man inte vara full för att gå till baren och sjunga. Vilket är väldigt fint och extremt kul!
 
Nej Hörni, jag trivs verkligen här. Men jag ska säga det. Jag vet inte om jag sagt det tidigare men det är verkligen människorna som är skillnaden på om det bär eller brister. Visst kan platsen man bor på vara underbar, det är en viktig faktor och att vädret är passande för en själv kan spela roll det med men i slutändan är det ändå människorna som får en att stanna. 
 
 
Det är inte många dagar kvar innan jag åker till Sverige för att träffa vänner och familj igen. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar till den dagen!
 
Har spenderat många timmar med mina egna tankar här i Finland. Det har många gånger bara varit jag och mina funderingar som hållit mig sysselsatt. Ensamhet. Har känt en sån stor ensamhet ibland. Och det är svårt. Det är svårt för mig att sysselsätta mig när ensamheten tynger konstant. Helst av allt hade jag velat isolera mig helt, slagit på en serie och bara ätit för just när jag känner mig så ensam som jag gör ibland så är maten där. Maten är lätt att få tag på, det är en enkel  utväg. Mycket enklare än att fråga en människa om den vill umgås. 
 
Men mat är inte svaret, det är en bedövning och inte ett botemedel.