Du hade EN uppgift

I somras bestämde jag mig för att starta upp ett nytt projekt. Hade stött på ett URSNYGGT skrivbord på pinterest och jag bestämde mig för att göra ett själv. Kreativiteten flödade och jag började planera mitt kommande skrivbord. Den skulle passa perfekt till mitt studentrum i Umeå. Den skulle ha blivit perfekt.
 
Under arbetets gång stötte jag på ett flertal problem men jag blev alltid nöjd i slutändan. Bordet blev kanske inte blev precis som jag hade tänkte mig men jag kunde finna mig i det. 
 
Bordsskivan var det sista som skulle göras. Hjärtat av bordet- Det som gjorde hela bordet så perfekt. Jobbet lejde vi bort och min far skötte avtalet. Jag blev lovad en skiva som jag önskade mig, trodde jag. Tyvärr blev det inte så. Det visade sig att min far hade bett personen som utförde arbetet att runda hörnen på bordsskivan. 
 
När jag fick höra detta blev jag helt bestört. Min bild som jag hade målat upp i huvudet, mitt perfekta skrivbord, som snart hade varit färdigt, var nu förstörd. Men jag höll känslorna inne. Tänkte- det kanske inte är så farligt. Men när jag fick se skivan rasade allt. Min bild gick i kras. Nu kanske ni tänker att jag överreagerar, vilket ni gärna får tycka men då ska jag säga er en sak. Jag godtar gång på gång andras lösningar och idéer. Gör som andra vill HEEELA TIDEN. I min värld är det inte så jäkla viktigt. Om mina medmänniskor blir lyckliga så blir jag lycklig. Men det här var viktigt för mig. Så jävla viktigt. Jag hade drömt om att göra det här bordet till verklighet i månader. Jag väntade i fyra månader för denna skiva, frågade konstant om personen i fråga var färdig. Och när jag väl får veta att den tillsist är klar får jag höra att min far bett om en sista ändring. Här skenar mina tankar, Varför? Har du inte SETT mina detaljerade ritningar som jag noga ritade och som vi gång på gång gick igenom? Var är dom? Hur kan DU veta hur skivan ska göras när det hela tiden har varit JAG som jobbat med designen och konstuktionen?
Som svar fick jag: Men det blir ju snyggaren med runda hörn. Man skadar sig på spetsiga kanter. Enligt min åsikt är tv-bordshörn ALLTID rundade.
 
Där och då insåg jag att han inte hade någon aning om vad det skulle bli. Han hade ingen aning om hur det skulle se ut. HUR VÅGAR DU GÖRA ÄNDRINGAR PÅ NÅGOT SOM DU INTE VET NÅGOT OM UTAN ATT FÖRST RÅDFRÅGA MIG? 
 
Jag känner mig så nedtrampad. Du hade en uppgift och du kan inte ens fixa det? Så känner jag ofta om människor. De gör inte som de blir tillsagda även fast instruktionerna är kristallklara. Vilket gör mig så förbannad och får mig att undra vad dessa människor kan klara av när de misslyckas med en så simpel uppgift som att lyssna. 
 
Min ilska är olidlig just nu och jag har gråtit av frustration flera nätter i rad. De närmaste dagarna ska jag måtta och förhoppningsvis kommer skivan att kunna kapas utan att ramen måste göras om. Ber om ett mirakel men även om det skulle kunna kapas blir skrivbordet mindre praktiskt när arean minskar. Hopefully I can make it work.

Lost can be found

Vem är hon egentligen? Hur orkade hon och var fick hon all motivation ifrån? Det är frågor jag ställer mig själv när jag går igenom gamla inlägg på bloggen. Men största frågan som jag ändå ställer är: Vad var det som hände egentligen? varför tappade du glöden?
 
Innan studenten tränade jag extremt mycket. Två träningspass om dagen och mina matvanor var hur bra som helst. Elller definera bra... Jag kunde äta minimala mängder mat. Min sockerkonsumtion var mycket lägre än vad den är just nu men jag hade faktist kontroll över mig själv. Jag hade helt enkelt mer tid då än nu fast dygnets timmar är desamma nu som då.
 
Skillnaden är att kontrollen har delvis försvunnit, jag brister i motivation och är allmänt stressad hela tiden. Tittar jag tillbaka på äldre inlägg kan jag inte se spår av tvekan. Jag var beslutsam jag visste vart jag ville vilket gjorde att jag kunde sikta stadigt. Jag tror att det är just det som är problemet. Jag vet inte riktigt vad jag vill och det leder till att jag inte riktigt kan sikta mitt gevär på ett mål utan velar istället mellan flera olika.
 
Klart jag har en tanke om varför jag studerar just civilekonom men jag har ingen plan. Jag har varken tydliga delmål eller mål att följa vilket gör att jag inte känner kontroll över mig eller min situation. Någonstans på vägen mellan gymnasiet och universitet tappade jag fotfästet och slutade följa stigen. 
 
Det är fanimig dags att hitta tillbaka igen!