"Bara en prestation till och sen är jag fri"

- Stress
- Ingen sexlust
- Viktuppgång
- Irritation 
- svikande minne
- Förstörd sömn
- Hudproblem
- Förtunning av hår
- Depression 
 
Det här är några av de orsaker till varför jag avslutar mina studier i Umeå universitet. Jag måste ut, jag måste må bättre innan jag kan fortsätta igen. Jag kan inte sluta stressa och jag känner att jag inte kommer kunna göra någonting åt problemet om jag inte får ta en paus från mina studier. 
 
Årskurs 7-9: Stress över prov. Det var ingenting som störde speciellt. 
 
1 året gymnasiet: Jag började känna extrem press och kände att jag måste prestera bra i skolan. Jag grät pågrund av frustration när jag inte förstod och i samband med prestationsångesten förstörde jag min sömn. 
 
3 året gymnasiet: Stressen hade ökat ytterligare. Varje prestation i skolan drevs av tanken- "Bara du klarar det här provet, bara du klarar gymnasiet, sen är du fri". Det höll mig motiverad. Jag började isolera mig. Ångest. Tränade hårdare än någonsin men såg inga resultat. Besvikelse. 
 
1 året civilekonomprogrammet: Träningen har minskat. Varför ska jag träna när jag inte ser resultat? Sängen är min favoritplats. Stressen finns konstant. Stressen till universitetet, stressen att få någonting gjort, stressen att bli framgångsrik, stressen att inte vara smal nog, stressen att inte lyckas nog bra, stressen att hinna hem. Hem till vadå egentligen? Det enda jag gör när jag kommer hem är att lägga mig i min säng. Under det ögonblicket, när jag lagt mig i sängen njuter jag. Men sen blir jag stressad igen, blir stressad för att jag inte är produktiv. 
 
Som ovan nämnt har jag börjat få mer och mer problem och det känns så skönt att veta att jag inte återvänder till studierna nästa höst. Det är dags att göra någonting annat. Investera i mig själv. Låt det ta den tid den tar. Lögn. Jag vill bli bra inom två år och jag hoppas att jag kommer att nå det målet. Annars kommer stressen bli ännu mer påtaglig, jag kommer att bli ännu tjockare, nedstämd, irriterad och olycklig.