När jag är ledig går min kropp på högvarv och blir lätt stressad. Jag vill göra så mycket men när jag väl gör det är det svårt för mig att fokusera en längre stund. Idag var planen att åka till Luleå, vilket jag också gjorde men väl i Luleå hade jag brottom tillbaka hem för att jag ville läsa bok. 
 
När jag var hemma läste jag en sida av boken, tröttnade, tittade på en rad youtube videos, tröttnade, dansade i 10 minuter, tröttnade, kom på att jag ville läsa mer bok, läste två sidor innan jag tröttnade igen, tog upp datorn för att skriva ett blogginlägg och här sitter jag nu. 
 
Jag vet att jag älskar att starta upp saker men de här konstanta uppstartandena blir tillslut stressande när jag inte utför en bråkdel av det jag hade tänkt från början. Det är därför jag älskar att jobba. På jobbet släpper jag ansvaret att själv besluta om jag ska vara där eller inte. Jag är plikttrogen och följer arbetstiderna helt enkelt vilket ger frid för sinnet. 
 
(Tappade precis fokuset igen och började kolla på en musikvideo men nu är jag tillbaka).
 
I utlandet hade jag friden till att göra en sak i taget. Vilket var skönt men samtidigt längtade jag så innerligt tills jag kunde komma hem igen och starta upp alla mina planer som jag kommit på under resan. Jag tror skillnaden på att vara i utlandet och att vara hemma är att jag har för många allternativ. I utlandet hade man inte tillgång till samma utrustning som här hemma. Jag kunde exempelvis inte sy, måla, syssla med träarbete eller sitta framför datorn. Oftast kunde jag göra en utflykt per dag och därefter var det antingen att umgås med människor eller läsa bok. That's it. 
 
Varför gör jag så som jag gör då? Dels är det min passion: att starta upp nya saker men dels tror jag också att det beror på den evolutionära utvecklingen. Att vi konstant matas med ny information vilket gör oss distraherade. Hur många gånger har inte telefonen fångat din uppmärksamhet när du har varit mitt upe i någonting? Det gör då mig distraherad. 
 
Vad ska jag göra åt det då? Jag ska forsätta att skriva upp det på kalendern för att enklare få det utfört. Men det räcker inte eftersom jag uppenbarligen bara gör det i max 10 minuter. Att sätta en tidsram där jag gör en viss grej och ingenting annat under den tiden skulle kanske hjälpa. Eller att få in samma tankesätt som i gymmet. Där har jag alltid med mig tanken: Det spelar ingen roll hur länge övningarna tar att göra, när du är på gymmet så gymmar du och ingenting annat tills du är klar. Slut diskuterat. Att åka till gymmet och göra ett halvdant försök, det räknas inte. Då har du inte varit på gymmet brukar jag säga till mig själv. Men att gymma är inte samma sak som att öva piano eller måla en tavla. Du kan inte säga att: När du har lärt dig hela sången får du sluta. Det är orimligt, därför är det kanske bättre att sätta en tidsram på hela övningen.
En sista sak som jag måste göra är att distansera mig från datorn och telefonen. De är nämligen otroligt effektiva när det kommer till att stjäla tid från mig. Frågan är bara då hur man ska kunna hålla kontakt med nära och kära utan att de känner att man blir mer okontaktbar än vad man redan är?
Okey, nu måste jag komma upp med en plan på hur jag ska tackla sockret till sommaren.
 
Redan nu är jag i full gång och jobbar på den. Jag har färdiga scheman på vad jag ska äta under de kommande dagarna och det har visat sig vara otroligt effektivt. Genom att veta vad som skall ätas redan innan matdags gör att jag slipper ta beslut och per automatik gör jag det som är beslutat. Detta fungerar jättebra för min del eftersom jag är en sån människa: när jag väl har beslutat mig för något försöker jag driva igenom det oavsett vad. Det är enklare att genomföra något än att ändra sitt beslut.
 
Att ta beslut i förväg, när rätt sinnesstämning infinner, är det bästa sättet att lyckas med det man vill utföra. Att man därefter gör de förberedelser som krävs är ett viktigt kriterium för att själva utförandet ska bli så enkelt som möjligt. Ju enklare en rutin är att utföra, desto större är sannolikheten att man slutför den. 
 
Exempel 1: Dina föräldrar står i köket och förbereder middagen. Du blir förfrågad om även du ska äta maten som är klar på 10 minuter. Det hade varit mycket enklare att tacka ja än att starta din egen matlagning som tar 45 minuter. Inte nog med att du hade gått hungrig längre, du hade även missat middagen med familjen. Men eftersom du har förberett matlådor i förväg kan du istället vänta i 10 minuter och äta din matlåda tillsammans med din familj eller också äta den innan alla andra om du vore riktigt hungrig. 

Matlådor kan inte tackla alla utmaningar, speciellt inte om sötsuget slår till som en blixt från ovan men det finns  knep som kan hjälpa dig tackla de svåraste anfallen.
 
If and then går ut på att: "Om detta händer så kommer jag att..." Det är alltså en plan som du tar fram i förväg och som talar om hur du ska agera när en viss situation uppstår. Åter igen förenklar det ditt beslutsfattande. Om du redan vet hur du ska bete dig vid en viss situation, slipper du stå inför dilemmat att besluta dig för hur du ska bete dig när sötsuget är ett faktum. 
 
Det finns oändligt med allternativ men här kommer de tips som jag brukar ta använding av. Kom ihåg att du får hitta din egen, det som passar dig.
1. MEDVETET ändra fokus mot något annat. Istället för att vända sig till mat när man är uttråkad, försök att göra någonting annat som inte bidrar med tomma kalorier. 
2. Tugga tuggummi. Är mitt första hjälpen nr 1 när sötsuget väl slår till. Istället för att sträcka mig mot en kaka, kastar jag mig över ett tuggummi. Håller en dock inte sysselsatt en längre tid. 
3. Drick vatten. Det här tipset är jäkligt tråkigt för min del. Tycker inte om att dricka vatten och det känns verkligen ut som om allt bara rinner rakt igenom kroppen men det håller mig sysselsatt, både genom att man måste gå på toa mer ofta och drickandet ger även en mikro paus i vardagslivet. 
4. Fokusera intensivt på någonting. När allt är som svårast och jag känner att min kropp dras av sig själv mot det söta brukar jag fokusera all min kraft mot mina händer. Jag analyserar varenda rörelse, vänder och vinklar dem. Känner hur det känns när jag böjer på fingrarna. Detta ger tillbaka känslan av kontroll över min kropp, att det i själva verket är jag som styr alla rörelser. 
5. Socialisera. Att prata med människor kan vara något av det bästa jag vet, utmärkt distraktion. 
6. Gör det svårt för dig själv att misslyckas. Om du vet att du kommer äta fikat som du sparat för oväntat främmande. Köp det inte. Gör det så enkelt för dig som möjligt, kasta bortförklaringarna. Innerst inne vet du att fikat du köper är en chans för dig att äta upp det själv. 
7. Prata med dig själv. Att diskutera för dig själv, bara i tankens värld, varför vill du göra det du känner för just nu. Ofta får du en bättre förståelse och kan komma fram till en annan lösning på ditt begär än vad din första instinkt säger. 

Förslagen ovan kan vara användbara men viktigast av allt är att känna sig själv. Att veta hur man fungerar som människa och även veta varför man äter det man äter är A och O. Kanske tycker du inte om något av det jag nyss radade upp. Om så är fallet, kommer inte heller effekten vara densamma för dig som för mig.
 
Exempel 2: Medan person 1 blir glad av ett möte med en annan människa blir person 2 istället obekväm. Då kommer känslan av att vilja tillfredsställa sitt begär fortfarande finnas kvar för person 2 men inte för person 1 och person 2 kommer vilja söka vidare tills hen stillat begäret. Mat kan vara lösningen. 
 
Allt vi äter gör vi för att uppnå någonting. Det kan vara att mätta ens hunger eller underhålla sig själv. Frågan man ska ställa sig är: Hur kan jag nå samma resultat genom att ändra vägen dit? Om det vi gör inte ger oss samma effekt som förut, finns det stor risk för att försöken vi gör, havererar tillslut. 
Jag har varit vilsen länge. Jag har inte vetat vem jag är vilket förklarar varför jag är beroende av horoskop och personlighetstester. I jakten på att kunna säga rakt ut vem jag är har gjort att jag läst mängder av texter om mitt horoskop och gjort ett flertal personlighetstester men oavsett hur mycket information jag samlat på mig har jag ändå inte kommit längre. Även om jag har fått svaren på hur jag är som person känner jag mig inte ett dugg mer "funnen". Jag vet vem jag är och hur jag reagerar, varför jag gör det jag gör och hur jag borde göra för att bli mer säker i mig själv men ändå känner jag mig borttappad. Jag har ingen kontroll. 
 
Ikväll satt jag uppe igen och gick igenom video efter video. Tillsist snubblade jag över ett youtubeklipp som hette "MAKE TIME FOR EVERYTING YOU WANT TO DO". Genast blev jag inspirerad och skrev ner alla steg man skulle följa. grejen är den att jag vet att jag vill att allt ska hända på ett ögonblick vilket fick mig att sakta ner denna gång och verkligen ta mig tiden att gå igenom allting steg för steg och inte bara skumma igenom det snabbt. Det fanns 4 steg, jag fastnade på steg 3. 
 
Vid steg 3 skulle man göra ett personlighetstest för att se hur man var som person när det kommer till att göra saker för sig själv/göra saker när man blir tillsagd av andra. TESTET hittar du HÄR. Jag blev en OBLIGER: Har lätt för att behaga andra men samtidigt svårt för att behaga mig själv och mina behov. Det var ingen nyhet för mig men ändå slog det mig, inte kontigt att jag känner mig vilse. Hela mitt liv har handlat om att ANDRA sagt åt mig vad jag ska göra för att det är så jag är, jag kan hur lätt som helst börja träna bara jag har någon som tränar med mig. Jag kan gör massa saker för att framstå som förebild för andra och jag omringar mig med människor som "hjälper mig att jag leva mitt liv som jag vill leva" i form av psykologer, träningskamrater, lärare och föräldrar för att jag själv inte kan göra det på egen hand.
 
Det är så mycket enklare om det finns någon annan som ser till att jag fortsätter, uppmuntrar och sporrar mig till att prestera för jag vill bara lyckas för andras skull. Inte för min egen skull. När det kommer till att själv vara den som ska motivera mig att fortsätta eller göra någonting så stupar jag snabbare än en sten nuförtiden. Jag vet inte hur man gör. 
 
Det är här jag äntligen fann hopp. OM JAG LÄR MIG HUR JAG SKA KUNNA MOTIVERA MIG SJÄLV istället för att andra hela tiden ska motivera mig kan jag därefter äntligen börja jobba på min självkänsla påriktigt. För det är faktist så, jag har verkligen alla verktyg jag behöver för att kunna bygga upp mig själv, jag vet EXAKT hur jag ska göra men jag har inte förmågan att göra det för att det är just JAG som vill det, det är ingen annan som säger åt mig att jag ska göra det. Nu är det jag som vill uppmana mig till att göra det och då är det betydligt svårare att...
... För det första- Göra det.
... För det andra- Kunna kontenueligt motivera mig för att fortsätta mot samma mål.
... För det tredje- Göra målet till en rutin i mitt liv.
 
Jag har så många gånger undrat, var kommer motivationen ifrån? Jag har alltid trott att den kommer och går lite som den vill men i själva verket kommer den från andra människor. Allt är så uppenbart nu, hela mitt liv blev plötsligt kristallklart. Jag fick precis svaret på varför jag gör saker överhuvudtaget. Herregud, varför har jag inte förstått orden som kommit ur min mun förrän nu?