Jag har varit vilsen länge. Jag har inte vetat vem jag är vilket förklarar varför jag är beroende av horoskop och personlighetstester. I jakten på att kunna säga rakt ut vem jag är har gjort att jag läst mängder av texter om mitt horoskop och gjort ett flertal personlighetstester men oavsett hur mycket information jag samlat på mig har jag ändå inte kommit längre. Även om jag har fått svaren på hur jag är som person känner jag mig inte ett dugg mer "funnen". Jag vet vem jag är och hur jag reagerar, varför jag gör det jag gör och hur jag borde göra för att bli mer säker i mig själv men ändå känner jag mig borttappad. Jag har ingen kontroll. 
 
Ikväll satt jag uppe igen och gick igenom video efter video. Tillsist snubblade jag över ett youtubeklipp som hette "MAKE TIME FOR EVERYTING YOU WANT TO DO". Genast blev jag inspirerad och skrev ner alla steg man skulle följa. grejen är den att jag vet att jag vill att allt ska hända på ett ögonblick vilket fick mig att sakta ner denna gång och verkligen ta mig tiden att gå igenom allting steg för steg och inte bara skumma igenom det snabbt. Det fanns 4 steg, jag fastnade på steg 3. 
 
Vid steg 3 skulle man göra ett personlighetstest för att se hur man var som person när det kommer till att göra saker för sig själv/göra saker när man blir tillsagd av andra. TESTET hittar du HÄR. Jag blev en OBLIGER: Har lätt för att behaga andra men samtidigt svårt för att behaga mig själv och mina behov. Det var ingen nyhet för mig men ändå slog det mig, inte kontigt att jag känner mig vilse. Hela mitt liv har handlat om att ANDRA sagt åt mig vad jag ska göra för att det är så jag är, jag kan hur lätt som helst börja träna bara jag har någon som tränar med mig. Jag kan gör massa saker för att framstå som förebild för andra och jag omringar mig med människor som "hjälper mig att jag leva mitt liv som jag vill leva" i form av psykologer, träningskamrater, lärare och föräldrar för att jag själv inte kan göra det på egen hand.
 
Det är så mycket enklare om det finns någon annan som ser till att jag fortsätter, uppmuntrar och sporrar mig till att prestera för jag vill bara lyckas för andras skull. Inte för min egen skull. När det kommer till att själv vara den som ska motivera mig att fortsätta eller göra någonting så stupar jag snabbare än en sten nuförtiden. Jag vet inte hur man gör. 
 
Det är här jag äntligen fann hopp. OM JAG LÄR MIG HUR JAG SKA KUNNA MOTIVERA MIG SJÄLV istället för att andra hela tiden ska motivera mig kan jag därefter äntligen börja jobba på min självkänsla påriktigt. För det är faktist så, jag har verkligen alla verktyg jag behöver för att kunna bygga upp mig själv, jag vet EXAKT hur jag ska göra men jag har inte förmågan att göra det för att det är just JAG som vill det, det är ingen annan som säger åt mig att jag ska göra det. Nu är det jag som vill uppmana mig till att göra det och då är det betydligt svårare att...
... För det första- Göra det.
... För det andra- Kunna kontenueligt motivera mig för att fortsätta mot samma mål.
... För det tredje- Göra målet till en rutin i mitt liv.
 
Jag har så många gånger undrat, var kommer motivationen ifrån? Jag har alltid trott att den kommer och går lite som den vill men i själva verket kommer den från andra människor. Allt är så uppenbart nu, hela mitt liv blev plötsligt kristallklart. Jag fick precis svaret på varför jag gör saker överhuvudtaget. Herregud, varför har jag inte förstått orden som kommit ur min mun förrän nu?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress