nu har det gått 1,5 vecka här i Finland och det går bra! Men, jag kan inte få ur mig känslan av obehag. Jag vet inte om det är för att allt är nytt här eller vad det är riktigt. Kanske är det ovissheten om jobb i framtiden och att inte riktigt fått ett stabilt fotfäste på marken än.
 
Finland behandlar mig väl men samtidigt så längtar jag efter det säkra och kända i Sverige även om jag känner mig så hemmastadd i Finland. Jag har ju ändå vistas mycket i Finland som barn.
 
Familjen jag bor hos är toppen. Älskande och varmt välkomnande. Lite mycket ibland kanske när jag är van att vara ensam men det goda väger över det dåliga.
Jag har flyttat till Finland. Eller ja, jag ska inte ropa hej innan jag är över bron men om planerna går som de ska så kommer jag spendera min tid mestadels i Finland de närmaste månaderna. hur tufft är inte det!?
 
Men vad gör jag i Finland då kan man ju undra och hur hamnade jag här från första början?
 
Allt började i somras. Jag jobbade som vanligt på fiskecampingen där jag träffade ett par från Finland som besökt campingen flera år i rad och jag hade vagt börjat socialisera mig mer med dem. En kväll, satt vi tillsammans och hade det trevligt. Jag nämnde att jag hade en dröm om att få jobba och bo i Finland. Kvinnan utbrast då att de visste ett ställe där jag hade stora chanser att få jobb på och om jag fick det skulle jag få kunna bo hos dem.
 
Med ”YOLO” i baktanke, tänkte jag; ja varför inte?
Och därefter spann planen vidare. Jag sökte jobb, fick inte jobbet jag Sökte till men istället för att som alltid annars tacka för mig tänkte jag: näe nu får du faktist inte ge upp så jag tryckte på företaget och frågade om det inte fanns något annat jobb. det gjorde de och nu är jag här i Finland på provanställning i två veckor. Om de är nöjda med min prestation blir det förlängt! Jag känner att de faktist är mer än nöjda med mig.
 
Utan det finska parets hjälp hade detta aldrig kunna hänt. De har hjälpt mig med så mycket, rättat mitt cv, gett mig ett boende i Finland, rekommenderat mig för min arbetsgivare, hjälpt mig med skattepapper. Dom tog emot mig med öppna armar och hur många gör det egentligen till sitt eget hem? Häftigt iallafall.
 
känslorna har rusat de senaste dagarna men just nu känns det bra. Hade jag aldrig gjort detta hade jag ångrat mig för resten av livet.