Har inte mått speciellt bra de senaste dagarna, haft väldigt låga tankar om mig själv och mitt utseende samtidigt som jag har kämpat med mitt sockerberoende. Tillslut hade jag grävt ned mig i mig själv så pass mycket att jag bokade en tid hos min fd. psykolog. 
 
Samtidigt öppnade jag upp mig för min syster och mina föräldrar genom att prata om allt jag känner och brottas med. Det var som om en stor sten lättade från mina axlar. Att mina föräldrar äntligen vet att jag har ett sockerberoende som leder till hetsätning och garderobsätande känns väldigt befriande eftersom det mestadels är från dom jag har gömt det ifrån.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress