Min syn på sex

Stötte på en text som stämmer väldigt mycket överrens med min syn på sex. Hade lika gärna kunna varit jag som skrivit den texten. 
 
"Hej, Jag är en kvinna, ungefär 35 år gammal, i ett förhållande sedan cirka tio år tillbaka. För att gå rakt på sak så tycker jag inte om sex och jag förstår mig inte på det. Jag har aldrig gillat sex utan så länge jag kan minnas har det varit något jobbigt och något jag tyckt är onödigt. Jag har aldrig blivit utnyttjad eller misshandlad sexuellt. Jag har nog alltid tänkt att alla inte måste tycka om sex eller ha sex men på sistone har jag börjat tro att det är något fel på mig. Jag tycker att jag läser allt oftare att sex faktiskt är en viktig del i förhållanden, något som mer eller mindre är ett måste för att få det att fungera. Är det verkligen så att sex är något man måste hålla på med och tycka om? Är det fel på mig som inte vill ha sex och måste jag ändra på mig?Det är är jätteviktiga frågor för mig just nu.
 
I mitt huvud är sex en helt onödig aktivitet (om man inte vill bli med barn). Jag måste skamset erkänna att jag ibland till och med kan se ner lite på människor som jag tycker är sexfixerade, jag kan tycka att de är primitiva. Jag kan njuta av det rent fysiskt men jag tycker njutningen är onödig och jag tycker att nackdelarna väger över. Jag tycker det är obehagligt när jag tappar kontrollen och njuter och efteråt känner jag mig smutsig och tycker att det är jobbigt när sängen blir smutsig. Inte sällan så vill jag bara gråta efteråt. Jag kan också känna mig lurad och liksom trampad på. Eftersom jag vet att det känns jobbigt efteråt så gör jag allt jag kan för att undvika sex. När min partner börjar smeka mig på kroppen så blir jag stel som en pinne och det känns obehagligt på huden och ibland kittlar det vansinnigt. När jag inte kan låta bli att fnissa så blir han irriterad och ledsen och det förstår jag. Jag hatar när han tar på eller kysser mina bröst. Det känns obehagligt på huden och när han kysser dem blir det kallt och jag känner mig liksom utlämnad eller utnyttjad på något sätt. Jag kan absolut inte förstå varför han ska envisas med att pilla på dem, det är bara irriterande. Jag brukar ta bort hans händer och be honom låta bli och då frågar han varför och säger att alla andra gillar det så jag borde också göra det. Jag förklarar att det kittlar och känns jobbigt och irriterat men då ler han och han tror nog faktiskt att det bara är skönt för mig men att jag inte vågar erkänna och känna det. Han vill ingen ont och menar ingen illa men jag blir ledsen för att han inte förstår att jag verkligen inte tycker om det. Alla måste väl inte tycka att det är skönt? Eller?
 
Förutom att jag undrar om man måste ha sex i sitt liv så undrar jag också om man kan ha sex för att vara snäll och för att få förhållandet att fungera. Jag har svårt att tänka mig det, det skulle kännas som en lögn från min sida. Samtidigt gör man så mycket annat för varandra i en relation så att ställa upp på sex kanske inte är något konstigt? Jag vet faktiskt inte om jag klarar av det men jag kanske kan prova. Jag tror tyvärr att jag skulle må väldigt dåligt av det men som det är nu så mår ju min pojkvän dåligt och det är inte rättvist. Jag gillar inte sex men däremot har jag ett väldigt stort behov av att kramas. Jag älskar att sova nära, det är nog det absolut bästa jag vet, och jag älskar att sitta nära och hålla om och bli omhållen. Jag har en helt okej kropp som jag inte skäms över. Jag kan absolut inte se mig själv som sexig och det har jag aldrig gjort. Jag blir jättegenerad om någon säger att jag är sexig. Jag har i övrigt en ganska låg självkänsla och mycket negativa tankar om mig själv. Jag har också ett stort kontrollbehov och är en vanemänniska. Nu förstår jag att allt låter väldigt komplicerat och det enklaste svaret skulle väl vara att jag absolut kan leva utan sex men då måste jag hitta en partner som också vill det eller alternativt leva ensam. Jag vill inte det. Jag vill faktiskt passa in och jag vill faktiskt vara hyfsat normal. Jag är ledsen för att det är någonting som jag inte förstår och jag vet inte hur jag ska lära mig. Mycket kan jag lösa själv men här vet jag faktiskt inte ut eller in."
 
Den text som är överstryken är åsikter som inte stämmer överens med mina egna. Jag älskar att mysa, att någon annan rör vid mig är lika skönt som massage men bara det är inom ramarna. Denna text ovan var publicerad på netdoktor.se och lösningsalternativet kvinnan fick var att antingen gå självterapi eller hitta en mer likasinnad partner. Gäller det mig också? Jag har ingen partner men om jag skulle vilja ha en, hur skulle jag någonsin hitta en likasinnad?

Du hade EN uppgift

I somras bestämde jag mig för att starta upp ett nytt projekt. Hade stött på ett URSNYGGT skrivbord på pinterest och jag bestämde mig för att göra ett själv. Kreativiteten flödade och jag började planera mitt kommande skrivbord. Den skulle passa perfekt till mitt studentrum i Umeå. Den skulle ha blivit perfekt.
 
Under arbetets gång stötte jag på ett flertal problem men jag blev alltid nöjd i slutändan. Bordet blev kanske inte blev precis som jag hade tänkte mig men jag kunde finna mig i det. 
 
Bordsskivan var det sista som skulle göras. Hjärtat av bordet- Det som gjorde hela bordet så perfekt. Jobbet lejde vi bort och min far skötte avtalet. Jag blev lovad en skiva som jag önskade mig, trodde jag. Tyvärr blev det inte så. Det visade sig att min far hade bett personen som utförde arbetet att runda hörnen på bordsskivan. 
 
När jag fick höra detta blev jag helt bestört. Min bild som jag hade målat upp i huvudet, mitt perfekta skrivbord, som snart hade varit färdigt, var nu förstörd. Men jag höll känslorna inne. Tänkte- det kanske inte är så farligt. Men när jag fick se skivan rasade allt. Min bild gick i kras. Nu kanske ni tänker att jag överreagerar, vilket ni gärna får tycka men då ska jag säga er en sak. Jag godtar gång på gång andras lösningar och idéer. Gör som andra vill HEEELA TIDEN. I min värld är det inte så jäkla viktigt. Om mina medmänniskor blir lyckliga så blir jag lycklig. Men det här var viktigt för mig. Så jävla viktigt. Jag hade drömt om att göra det här bordet till verklighet i månader. Jag väntade i fyra månader för denna skiva, frågade konstant om personen i fråga var färdig. Och när jag väl får veta att den tillsist är klar får jag höra att min far bett om en sista ändring. Här skenar mina tankar, Varför? Har du inte SETT mina detaljerade ritningar som jag noga ritade och som vi gång på gång gick igenom? Var är dom? Hur kan DU veta hur skivan ska göras när det hela tiden har varit JAG som jobbat med designen och konstuktionen?
Som svar fick jag: Men det blir ju snyggaren med runda hörn. Man skadar sig på spetsiga kanter. Enligt min åsikt är tv-bordshörn ALLTID rundade.
 
Där och då insåg jag att han inte hade någon aning om vad det skulle bli. Han hade ingen aning om hur det skulle se ut. HUR VÅGAR DU GÖRA ÄNDRINGAR PÅ NÅGOT SOM DU INTE VET NÅGOT OM UTAN ATT FÖRST RÅDFRÅGA MIG? 
 
Jag känner mig så nedtrampad. Du hade en uppgift och du kan inte ens fixa det? Så känner jag ofta om människor. De gör inte som de blir tillsagda även fast instruktionerna är kristallklara. Vilket gör mig så förbannad och får mig att undra vad dessa människor kan klara av när de misslyckas med en så simpel uppgift som att lyssna. 
 
Min ilska är olidlig just nu och jag har gråtit av frustration flera nätter i rad. De närmaste dagarna ska jag måtta och förhoppningsvis kommer skivan att kunna kapas utan att ramen måste göras om. Ber om ett mirakel men även om det skulle kunna kapas blir skrivbordet mindre praktiskt när arean minskar. Hopefully I can make it work.

Confession time

Jag vet inte om jag någonsin känt såhär förut, inte något jag kan minnas i alla fall men nu är dagen här. 
 
Jag längtar efter någon. Jag känner att jag faktist vill kunna dela mitt liv och tankar med någon annan än mig själv och den här gången vill jag hitta något som håller i längden. Att ha en sund relation med någon annan som vill vara med mig, och jag med han.
 
Upptäcka, utvecklas och bilda nya erfarenheter tillsammans. Jag är trött på att sitta fast i relationer och känslor som endast är kortsiktiga, ohållbara och ohälsosamma. Relationer som leder till förvirring och onödiga funderingar. Funderingar som istället skulle kunna prioriteras på viktigare saker. jag värderar min tid och jag värderar min uppmärksamhet. Att lägga fokus på fel saker för mig är som att vara hjärndöd, det gör ingen nytta och det är bortkastad tid.