Jag vet inte om jag vill att mitt liv ska stanna till eller rulla lite fortare... Jag tror jag behöver bromsa in det lite, det känns som att det händer så mycket, jag tar på mig för mycket och jag hinner inte bilda mig en stabil rutin. Jag blir galen samtidigt som jag inte gör saken bättre när jag konstant hittar på nya saker att göra. 
 
Just nu är jag mitt uppe i att försöka få ihop all information och data som behövs för att skicka in anmälan om arbetar uppehållstillstånd i Finland. Jag är lite orolig, jag har sedan länge passerat utgångsdatumet och vet inte riktigt vad dom kommer att göra när dom märker att min ansökan kommer in försent. Kanske utvisar dom mig tillbaka till Sverige? Kanske jag får böter? Dom kanske är barmhärtiga och låter mig stanna. Jag hoppas det. Jag trivs så himla bra här. Jag vill bo här resten av mitt liv. 
 
Jag känner att: Från hela mitt hjärta så tillhör jag både Finland och Sverige. Jag känner mig lite splittrad. Min identitet tillhör Finland och jag trivs i deras kultur samt levnadssätt men samtidigt så saknar jag Sverige, det välkända- Svenska språket, omgivningen och byråkratin som man vuxit upp med. 
 
Jag diskuterade lite med mamma under helgen (hann med en snabb visit till Sverige på mindre än 48 timmar), hon kände samma identitetsplittring som jag känner just nu. Att man är finsk men ändå Svensk, man tillhör inte någon eller så tillhör man båda. Det är en obehaglig känsla för jag vill innerst inne vara bomsäker på vart jag hör hemma.