Tänkte komma med en liten update om hur det går att bo i Finland. Har äntligen fått en egen bostad, en lagom stor etta i en liten stad, 13 minuter från min arbetsplats. Fick lägenheten 1 januari och en vecka senare fick jag hjälp av min far att få i ording den vilket kändes könt. Att slippa sova på en tunn madrass var en lättnad... Den är nu utbytt mot en säng, har även fått in en soffa, och kamin till tv-rummet. Allt som nu egentligen saknas är ett köksbord, stolar och kanske en damsugare. 
 
Men vad händer förutom denna detaljerade beskrivning om min lägenhet? Jag jobbar fortfarande på Oleary's som servitris och jag trivs som fisken i vattnet! Nu när jag äntligen fått stadga mig har jag börjat testa balansen på längdskidorna och även besökt badet. 
 
Kollegorna är verkligen toppen. Senast igår besökte vi baren och sjöng kareoke i några timmar. Här i Finland behöver man inte vara full för att gå till baren och sjunga. Vilket är väldigt fint och extremt kul!
 
Nej Hörni, jag trivs verkligen här. Men jag ska säga det. Jag vet inte om jag sagt det tidigare men det är verkligen människorna som är skillnaden på om det bär eller brister. Visst kan platsen man bor på vara underbar, det är en viktig faktor och att vädret är passande för en själv kan spela roll det med men i slutändan är det ändå människorna som får en att stanna. 
 
 
Det är inte många dagar kvar innan jag åker till Sverige för att träffa vänner och familj igen. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar till den dagen!
 
Har spenderat många timmar med mina egna tankar här i Finland. Det har många gånger bara varit jag och mina funderingar som hållit mig sysselsatt. Ensamhet. Har känt en sån stor ensamhet ibland. Och det är svårt. Det är svårt för mig att sysselsätta mig när ensamheten tynger konstant. Helst av allt hade jag velat isolera mig helt, slagit på en serie och bara ätit för just när jag känner mig så ensam som jag gör ibland så är maten där. Maten är lätt att få tag på, det är en enkel  utväg. Mycket enklare än att fråga en människa om den vill umgås. 
 
Men mat är inte svaret, det är en bedövning och inte ett botemedel. 
Så det var winteropen den här helgen på jobbet och det har både varit kul och ett rent helvete. Jag tänker inte gå in på det mer än så för idag tänkte jag berätta lite om vad jag känner om att bo i Finland.
 
Jag har den här konstiga känslan. Jag känner mig så hemma här. Även om jag saknar min familj och mina vänner så hade jag faktist kunnat se mig själv bo här. För mig är det sjukt att jag kan säga det. Har aldrig någonsin tidigare känt så om en plats förutom Överkalix. what is this alltså. 
 
Av någon konstig anledning ger det här mig känslan av att vara hos mormor och morfar. När jag var liten älskade jag att vara i Finland. Jag älskade att få åka dit på somrarna, på vintrarna. Få träffa mormor och morfar som nu inte längre finns kvar vid livet. Jag kommer ihåg hur sorgsen jag var, min mormor och morfar bodde i en by som var döende. Folk flyttade därifrån och samtidgt som mina morföräldrar började bli med åren insåg jag att jag snart inte skulle ha någon anknytning till det stället som jag älskade så djup.
 
Nu känns det som om jag återfunnit det stället jag "förlorade" i samband med att mina morföräldrar försvann. 
 
What if I actually moved to this place? Den tanken slog mig nyligen. What if... Min magkänsla skriker ja och jag måste börja lita på den mer. Den har alltid rätt. Den talar alltid om för mig vad jag egentligen vill, när det känns rätt och när jag borde tänka om. Om vi fantiserade att jag flyttade hit... Jag måste i första hand utbilda mig. Den branch jag jobbar i... Jag trivs delvis men jag känner att det inte är det jag ska hålla på med på heltid. Det finns någonting annat för mig där ute, ett jobb där jag verkligen kan lysa och ge allt jag har. Jag måste bara bestämma mig.