Även om sista dagarna har varit stormiga när det har kommit till frågan om mat så klarade jag viktmålet! Vilken lättnad. Känner mig mycket bättre efter ett arbetspass vilket känns skönt. Har varit riktigt nedstämd de senaste dygnen men det värsta verkar ha gått över för denna gång.
Har precis kontaktat min fd. psykolog. Jag behöver verkligen hjälp. Jag skriker inombords. Kan kan inte göra det här längre, jag mår verkligen inte bra. 
 
Har en längre tid försökt gå ner i vikt. Jag är besatt av vikt och utseende. Jämför mig med andra och ser ner på både mig själv och andras utseende. Jag är fixerad, kan se på ett 10 tal klipp och filmer om vikt och utseende varje dag. När jag försöker gå ner i vikt slår det alltid tillbaka och jag äter ännu mer. Jag försöker äta måttligt, inte begränsa mig själv, se på mat som något nyttigt och näringsrikt, inte äta för mycket och inte för lite men varje gång går det över styr och jag går istället upp i vikt för att jag känner mig besegrad, misslyckad och som att ingenting spelar någon roll längre. 
 
Det tog ont att kontakta psykologen. Helst hade jag viljat ha en som jag inte träffat tidigare även om jag tyckte att min fd. psykolog var bra. Hon gjorde verkligen skillnad! Men jag gruvar mig för att träffa henne igen. Jag vill visa för henne att jag är frisk och mår bra, inte att jag fortfarande har problem och behöver hjälp. Hon känner mig, jag har öppnat upp mig för henne på ett sätt som gör mig sårbar vlket jag är rädd för. Det är läskigt att vara sårbar för en annan människa, speciellt för mig som innerst inne inte kan lita på människor pågrund av rädslan för att de ska utnyttja kunskapen emot mig eller ännu värre, lämna mig.
 
jag kan kan gå ner i vikt men problemet är mitt destruktiva tankesätt och min syn på mig själv som jag måste jobba på vilket bygger på dålig självkänsla. Det hjälper helt enkelt inte att bara ge ett matschema som jag ska följa. Tro mig, jag har testat: Kontaktat en dietist och allt... Problemet är mer komplext än bara ren okunskap om vilken mat som är nyttig och onyttig. Det handlar om min relation till mat och mig själv. 
Blev bjuden på glass idag av mina föräldrar och vanligtvis hade jag tackat nej men idag var jag riktigt sugen och jag kände att jag ändå kunde få njuta av en glass, vad skulle det göra egentligen? En glass kan jag belöna mig själv med, så hårt som jag jobbat för att gå ner i vikt.
 
Den där glassen var så god. Så god att den startade ursinnet i mig som har hänt så många gånger förut. Ursinnet, som jag så dramatiskt kallar det, är när jag tappar kontrollen och måste få tag på något sött oavsett priset. Det är som om allt raserar och min viljestyrka fallerar totalt av en inre hunger som skriker efter mer. 
 
Kort efter glassen bestämde jag mig för att handla mat, bara för att kunna köpa mer sött. I mitt hem kunde jag inte börja äta från skafferiet, dirket hade jag fått kommentarer om hur jag redan hade ätit en glass och frågor om varför jag skulle ha mer. Frågan skulle komma: Går inte du på en diet? 
Den frågan skulle jag inte orka ta, jag skulle känna mig så misslyckad. 
 
Väl i affären handlade jag de råvaror som jag hade tänkt och gick även förbi godishyllan. Men eftersom det satt en man som brukar kommentera om hur nyttiga råvaror jag handlar valde jag att åka till en annan butik där jag inskaffade godis, choklad och glass. Det känns som om alla dömer mig och därför var jag tungen att åka till en plats där ingen kunde se mig så att jag skulle kunna äta mina sötsaker ifred. Jag körde ut på en äng och började snabbt äta allt gott. Min mage började värka efter en stund men jag kunde inte sluta även om jag ville. Allt var tvungen att ta slut innan jag kunde åka hem igen. 
 
Väl hemma igen sitter jag nu med världens värk och kommer åter igen ihåg varför jag inte "bara kan ta en glass". Det blir aldrig bara en glass, det blir alltid så mycket så att jag vill spy.
 
Men jag känner mig ändå inte misslyckad. Ikväll tänkte jag för mig själv: Pauliina, det gör ingenting. Jag vet att du inte kommer må bra efter allt socker men jag vet också hur svårt det är för dig att streta emot sockersuget just nu. Det har inte varit din bästa dag idag och även om du har tagit ett steg bakåt ikväll betyder det inte att det kommer forsätta så imorgon. Imorgon kommer du att forsätta ta ett steg mot rätt rikning igen oavsett vad du ätit ikväll. Din resa är inte felfri eller rak, den är krokig och har många gupp. Det gör ingenting och du behöver inte straffa dig själv. Det är okej.