Sitter i skrivande stund på jobbet. Det är lugnt och man märker att säsongen snart är över. Endast en bokad konferens är närvarande förutom jag i denna fina bygnad ute i vildmarken.
 
Det har varit tyst från mitt håll angående viktnedgången och jag ska vara ärlig med er. Jag har inte bara gått ned i vikt, jag har även gått upp i vikt. Just nu väger jag mer än någonsin tidigare. Mina försök har inte lyckats vilket är tråkigt och varför det blev så kan man fråga sig.
 
Jag har inte riktigt svaret på den frågan men en orsak kan vara tillgängligheten av skräpmat. Jag jobbar på en restaurang där maten inte är en bristvara. Dock är attityden och nyttig mat en bristvara. 
Att omringa sig men en kultur där snabbmat är normaliserat är inte bra för mig. Inte när det ger motsatt effekt på vikten. 
 
Men! Förutom mina misslyckade försök så mår jag faktist toppen. Jag känner att jag äntligen börjar bli mig själv igen. Den pigga, glada personen som jag var innan jag började universitetet, där allt gick så galet. Tänka sig att det redan har gått 1,5år... Ibland tar det tid att läka. 
 
Enda sen den där glassen som fick mig att äta en rad sötsaker har jag inte kunnat komma tillbaka till mina nyttiga vanor. 
 
- Jag skulle kunna börja planera min vardag igen som hjälper mig att följa mina önskningar.
- Jag skulle kunna äta upp mina matlådor som jag så flitigt lagat ihop.
- Jag skulle kunna inskaffa mig en extern part som har förväntningar och som får mig att hålla mig målmedveten.
 
Men jag gör det inte.
Det är så mycket jag skulle kunna göra men jag gör det inte. Jag prokrastinerar och tänker att nästa dag är den rätta dagen. Den rätta dagen kommer aldrig för när dagen är kommen är det enklare att följa de gamla vanorna än att börja jobba på de nya. 
 
 
Blev bjuden på glass idag av mina föräldrar och vanligtvis hade jag tackat nej men idag var jag riktigt sugen och jag kände att jag ändå kunde få njuta av en glass, vad skulle det göra egentligen? En glass kan jag belöna mig själv med, så hårt som jag jobbat för att gå ner i vikt.
 
Den där glassen var så god. Så god att den startade ursinnet i mig som har hänt så många gånger förut. Ursinnet, som jag så dramatiskt kallar det, är när jag tappar kontrollen och måste få tag på något sött oavsett priset. Det är som om allt raserar och min viljestyrka fallerar totalt av en inre hunger som skriker efter mer. 
 
Kort efter glassen bestämde jag mig för att handla mat, bara för att kunna köpa mer sött. I mitt hem kunde jag inte börja äta från skafferiet, dirket hade jag fått kommentarer om hur jag redan hade ätit en glass och frågor om varför jag skulle ha mer. Frågan skulle komma: Går inte du på en diet? 
Den frågan skulle jag inte orka ta, jag skulle känna mig så misslyckad. 
 
Väl i affären handlade jag de råvaror som jag hade tänkt och gick även förbi godishyllan. Men eftersom det satt en man som brukar kommentera om hur nyttiga råvaror jag handlar valde jag att åka till en annan butik där jag inskaffade godis, choklad och glass. Det känns som om alla dömer mig och därför var jag tungen att åka till en plats där ingen kunde se mig så att jag skulle kunna äta mina sötsaker ifred. Jag körde ut på en äng och började snabbt äta allt gott. Min mage började värka efter en stund men jag kunde inte sluta även om jag ville. Allt var tvungen att ta slut innan jag kunde åka hem igen. 
 
Väl hemma igen sitter jag nu med världens värk och kommer åter igen ihåg varför jag inte "bara kan ta en glass". Det blir aldrig bara en glass, det blir alltid så mycket så att jag vill spy.
 
Men jag känner mig ändå inte misslyckad. Ikväll tänkte jag för mig själv: Pauliina, det gör ingenting. Jag vet att du inte kommer må bra efter allt socker men jag vet också hur svårt det är för dig att streta emot sockersuget just nu. Det har inte varit din bästa dag idag och även om du har tagit ett steg bakåt ikväll betyder det inte att det kommer forsätta så imorgon. Imorgon kommer du att forsätta ta ett steg mot rätt rikning igen oavsett vad du ätit ikväll. Din resa är inte felfri eller rak, den är krokig och har många gupp. Det gör ingenting och du behöver inte straffa dig själv. Det är okej.