Dagen efter att jag hade berättat för min pojkvän om min otrohet, två dagar sen jag var otrogen. Det var måndag och jag skulle gå till skolan. Jag är inte säker men jag gick nog aldrig till skolan den dagen. Jag klarade verkligen inte av det.
 
När jag vaknade fick jag en sådan ångest, alla känslor sköljde över mig och jag fick panik. Låt mig va! Bad jag min hjärna för när jag sov då tänkte jag inte, jag drömde inte den natten, jag kunde slappna av när jag sov. Men nej, när jag väl hade vaknat kunde jag inte sova hur mycket jag än ville och försökte. Jag loggade in på facebook, HAN hade skrivit och det tog åter igen fruktansvärt ont. Jag skrev tillbaka. Jag grät, hade panik, det tog så ont och sen tror jag att mitt internet försvann. 
 
Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde under resten av dagen men jag kommer ihåg att det var som att leva i en mardröm, jag hade en sån smärta som inte gick att bli av med, en smärta som jag aldrig hade känt förut. 
 
Sent på kvällen gick jag ut med laptopen under armen, mot skolan. Gick och ställde mig utanför skolan där jag kunde nå wi-fi. Loggade in på facebook och såg att jag kanske hade missat min sista chans att träffa honom. Fick åter igen panik.
Tänkte: Nej, nej, nej! Om jag inte träffar honom nu kommer jag aldrig mer att se honom. Jag MÅSTE träffa honom! Jag bryr mig inte om jag måste gå flera kilometer! Ingenting spelar någon roll längre, bara jag får träffa honom, kan inte tappa honom.